DAM - bröderna Suhel och Tamer Nafer tillsammans med svågern Mahmoud Jariri på Gaza Graffiti i Nablus
I dessa dagar när Israel firar 62 år som stat, finns det en grupp av befolkningen som drar sig undan paraderna, hyllningstalen, flaggviftandet och sjungandet av nationalhymnen Ha-tikvah. Mer än 20% av Israels medborgare har palestinsk bakgrund. Firandet har en baksida: palestiniernas förlust av sitt eget land. Då är det inte lätt att sjunga ”så länge det judiska hjärtat slår i mitt bröst”, som en strof låter i nationalsången.
Unga palestinier i Israel söker sin identitet. Idag vill de flesta inte bli identifierade som “israeliska araber”, utan vill lyfta fram sin palestinska tillhörighet. Vändpunkten kom i och med dödsskjutningarna i norra Israel hösten 2000, då tolv människor - israeler med palestinsk bakgrund - föll offer för den israeliska polisen i samband med protesterna mot Sharons besök på tempelberget, provokationen som utlöste den andra intifadan.
Som ingen annan musikgrupp har DAM gått rakt in i hjärtat på unga palestinier - både i Israel och på de ockuperade områdena. DAM, som betyder ”för evigt” på arabiska och “blod” på hebreiska, bildades den heta hösten 2000. Rapparna består av bröderna Tamer och Suhel Nafer och svågern Mahmoud Jariri - rena familjeaffären, alltså. Killarna är födda i Lod, strax utanför Tel Aviv, och de har blivit sin hemstad trogna. I en intervju med Democracy NOW berättar Tamer om vad det innebär att vara palestinier och samtidigt israelisk medborgare.
Gaza Graffiti är glada och stolta över att samarbeta med DAM. Graffiti och rap – gatans konst och musik - hör ihop.
Under turnén på Västbanken spelar DAM i Betlehem, Nablus och Jenin. DAM framträdde inför en mer än fullsatt lokal i Jenin. Tamer, Suhel och Mahmoud rappade sin protest mot samhällets orättvisor omgivna av de färgstarka graffitibilderna från Gaza – det var mycket effektfullt.
Jenin är en konservativ ort, och det hade varit en hel del diskussion på the Freedom Theatre hur man skulle få de vuxna i flyktinglägret att acceptera att flickor fick komma på konserten. Men man hade oroat sig i onödan, de unga löste ”problemet” själva. När jag blickade ut över publikhavet såg jag killarna sitta till vänster och tjejerna till höger i publiken - och de minsta stod lite här och där, när de inte sprang runt i lokalen…
Här hittar du ett smakprov från DAMs konsert i Jenin:
Och en stark låt som passar i dessa dagar då Israel firar sina 62 år: “Born here”.
Thank You for this video. YOU are borned there and have lived there for generations and generations – NOT all the people in Israel.